Ränteökningen av studielånet hindrar en breddad rekrytering till högre utbildning
I slutet av november 2023 gick Centrala studiestödsnämnden (CSN) ut med att regeringen vid årsskiftet kommer mer än dubbla räntan på studielånet. Detta kommer att påverka alla studenter i hela Sverige som antingen får betala sitt studielån under flera år eller får ett ökat årsbelopp att betala tillbaka.
Om man ser tillbaka rent historiskt är det fortfarande en relativt låg räntehöjning, men det är ändå en markant ökning från 2023 års ränta som kommer påverka alla studenter, både nya och gamla. Det kan även påverka viljan hos framtida studenter att studera samt viljan och möjligheten att ta på sig lån.
Universitetsstudenter är redan en samhällsgrupp med en ansträngd ekonomi där många nu i en svår ekonomisk tid tvingas stå inför ytterligare åtstramningar i den personliga ekonomin. Det handlar inte om jättemånga kronor extra i månaden, under hundringen för de flesta. Men med en studentekonomi där studenter redan går omkring 1000 kronor back i månaden, blir det en stor summa. Dessutom väljer många studenter redan bort viktiga livsaspekter såsom tandvård som man redan innan inflation och räntehöjningar ofta inte hade råd med. Vi tror att denna räntehöjning kommer styra fler nyexaminerade studenter mot ett val där viktiga tjänster blir bortprioriterade. Räntehöjningen har beskrivits som “en droppe i havet”, medan vi snarare ser det som “många bäckar små”.
Den låga räntan på studielånet har länge varit ett starkt incitament för unga att studera oberoende av socioekonomisk bakgrund. Under Covid-19 pandemin såg vi en markant ökning i antalet sökande studenter på grund av bristen på jobb för unga. En högre ränta på dessa förmånliga men även samhällsviktiga studielån kan bidra till att utvecklingen och expansionen av vidareutbildning kommer att sakta ned. Att försvara räntehöjningen för att täcka upp för de 5 procent som inte klarar av att betala sina studieskulder ger också bilden av kollektiv bestraffning av både nuvarande och framtida studenter. Dessa studenter som redan lider av att leva under existensminimum i denna ekonomiska kris ska nu inte bara betala omkring 1527 kronor mer per år, utan också ansvara för att direkt efter studierna lyckas hitta ett välbetalt arbete på en redan tuff arbetsmarknad.
Som sagt kan ränteökningen av dessa samhällsviktiga studielån dessutom leda till större socioekonomiska skillnader och negativt påverka den breddade rekryteringen till högre utbildning. Detta skulle även vara ett bakslag för Sverige som drivande och innovativ forskningsnation, då vissa typer av utbildningar som inte ger en jobbsäkerhet efter examen kan bli mindre attraktiva just för att kunna säkerställa möjligheten att betala tillbaka lånet efter studierna.
Genom att höja räntan på studielån skickar regeringen dessutom en tydlig signal att det varken finns vilja eller ambition att minska den redan enorma snedrekryteringen till högre utbildning. Istället för att satsa på breddad rekrytering tycks regeringen prioritera signalpolitik om hårdare tag, där följden blir att det stora kollektivet straffas för att 5 procent av låntagarna inte kunnat betala tillbaka.
Givet den politik som nu drivs kan regeringen inte med trovärdighet påstå sig sträva för att Sverige ska vara en ledande kunskapsnation. För att bli en ledande kunskapsnation krävs både infrastrukturella och ekonomiska satsningar, och där har regeringen mycket kvar att bevisa.
Ella Olausson, vice kårordförande Göta studentkår, Göteborgs universitet.
Filippa Alesand Lundin, kårordförande Consensus, Linköpings universitet.
Jonas Gustavsson, vice kårordförande Studentkåren StuFF, Linköpings universitet.
Linnea Rydén, vice ordförande Uppsala studentkår, Uppsala universitet.
Rebecka Meyer, vice ordförande Samhällsvetarkåren, Lunds universitet.
Sofia Holmquist, utbildningsansvarig för externa frågor Teknologkåren vid Lunds Tekniska Högskola, Lunds Universitet.
Tilde Sorsa, näringslivsansvarig Umeå Studentkår, Umeå universitet.
Victor Holmström, ordförande Umeå Studentkår, Umeå universitet.
