Hoppa till huvudinnehåll
En man håller föreläsning, Mats vid sidan.
Föreläsningar - Lärarutbildningens didaktiska dubbelmoral
Mats Görrel

Besvikelse. Det är det enda ordet jag kommer att tänka på när jag sitter och halvlyssnar på min föreläsare som fortfarande tjatar om sin avhandling. Det har pågått i snart en halvtimme och fortfarande har inget relevant för kursen lyfts fram. Jag ser mig omkring i salen och ser hur folk sitter med sina mobiler, spelar minesweeper på datorn, eller rent av håller på att somna. Det är alltså såhär stor vikt lärarutbildningen lägger vid didaktik. Föreläsningar är inte bara en passiv och ineffektiv utbildningsform, de har även en tendens att innehålla för mycket information. Värst av allt uppmuntrar föreläsningar till dåliga utbildningsvanor för lärarstudenterna, som de kan komma att använda när de utbildar sina egna elever i framtiden. Det är uppenbart att någonting behöver förändras. Föreläsningar på lärarutbildningen behöver bli mer didaktiska.

 

Det farliga med att lärarprogrammet nästan exklusivt använder sig av föreläsningar som undervisningsform, är att det leder till att lärarstudenterna internaliserar en ineffektiv utbildningsform som de sedan tar med sig ut till skolorna som nyexaminerade lärare. Föreläsningar är ett monotont sätt att undervisa på som varken involverar eller stimulerar åhörarna.  Det finns dock många alternativa undervisningsmetoder som är betydligt mer didaktiska. Att de inte används på lärarprogrammet är minst sagt ironiskt. När studenterna blir lärare och gör sina lektionsplaneringar kommer många att falla tillbaka på sin egen utbildning på universitet. När utbildningen mestadels består av föreläsningar är det inte konstigt ifall de nyblivna lärarna själva börjar planera att endast föreläsa på sina lektioner. Det innebär att framtida elever riskerar att spendera större delen av sin utbildning med att passivt sitta och lyssna på läraren istället för att aktivt ta del av lektionerna. Visserligen innehåller lärarutbildningen didaktikmoment som i stor del går ut på att utveckla didaktiska undervisningsmetoder, men det är orimligt att tänka sig att ett fåtal didaktikmoment kommer att väga tyngre än den nästan dagliga repetitionen av föreläsningar som förekommer på lärarprogrammet. 

 


Ett annat problem med föreläsningarna på lärarprogrammet är att de innehåller för mycket information. Eftersom lärarstudenterna förväntas få goda ämneskunskaper på kort tid är det viktigt att utbildningen är tidseffektiv. Föreläsningar behöver inte vara så omfattande, utan bör istället fokusera på de mest centrala aspekterna. Enligt Paretoprincipen står cirka 20% av insatserna för 80% av resultaten. Det innebär att en utbildning som fokuserar på de mest centrala 20% av ett ämne kommer att ge studenterna 80% av förståelsen för ämnet. Genom att minska mängden information kan föreläsarna istället gå djupare in på de viktigaste aspekterna av ämnet och bygga en bättre förståelse hos studenterna utan att förlora centrala ämneskunskaper. Det är trots allt bättre att ha goda kunskaper om viktiga delar av ett ämne än att ha sämre kunskaper om alla delar. 

80/20-regeln: Hur du använder Paretoprincipen [Komplett Guide 2022]

Paretoprincipen, taget från projectledning.se

 

Det kan dock verka svårt att göra föreläsningarna didaktiska när det är så många åhörare. Trots alla problem är föreläsningar ändå ett enkelt sätt att undervisa på. Att involvera varje enskild student i varje föreläsning är självklart orimligt när det rör sig om hundratals studenter, men det betyder inte att föreläsningarna inte kan bli mer didaktiska på andra sätt. Till exempel kan föreläsaren ge studenterna reflektionsfrågor så att de inte bara sitter och lyssnar passivt. Att tillåta dåliga föreläsningar på lärarutbildningen för att det är “för svårt” att göra dem didaktiska är ett fundamentalt misstag som skickar budskapet att lärare inte behöver anstränga sig för att skapa en didaktisk undervisning. Om något bör svårigheterna i att göra föreläsningar didaktiska ses som en möjlighet att visa lärarstudenterna hur didaktiska problem kan lösas i praktiken, vilket skulle vara ett positivt komplement till utbildningen. Självklart finns det svårigheter med att göra ändringar i undervisningen, men i dagsläget är undervisningen inte bara ineffektiv, den riskerar även att internaliseras av studenterna. Om lärarprogrammets mål verkligen är att skapa duktiga lärare behöver föreläsningarna på lärarutbildningen bli mer didaktiska.

 

Mats Görrel